Jag har blivit en såndär. En såndär som gillar hösten. En såndär som tar kort på löv, strosar hand i hand med min älskade genom gamla delar av staden - mest för att se mysig ut för min omvärld och för att det i min halvdöda blogg ska se ut som att jag njuuuter. Njuter av hösten, njuter av livet. Som att jag sitter och begrundar livet på något franskt litet avskilt fik hela dagarna som ingen jävel hittar till utan jag...
Nej men fy fan. Innerst inne vet jag att jag älskar hösten för att det finns så fina skor i butikerna då, man slipper gå ut för det är kallt och att rödvin liksom hör hösten till. Annars kan hösten vara rätt mödosam. Som nyss när jag skulle gå hem från spårvagnen. Jag blir så andfådd i uppförsbacken till mitt hus. Min hals är full av slem och jag får inte fram någon luft. När jag sedan försöker ta ett djupt andetag och svälja mitt slem samtidigt blir det för mycket för min arma kropp och jag kräks lite i min egna mun. Såntdär som man slipper på sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar