HEJ DÅ BLOGGEN

Hej alla fans! Ni som troget läst min blogg under dessa år: tack så mycket. Ni har tillsammans bidragit med 30 644 sidvyer och gjort inlägget med rubriken "VAD FAN SKA JAG ÄTA TILL MIDDAG? JAG ÄR PANK, TRÖTT OCH ALLT SMAKAR BAJS" till mitt populäraste inlägg någonsin. Men efter många om och men har jag bestämt mig för att lägga ner min kära korvblogg. 

Det här året har varit det bästa året hittills i mitt liv. Jag har tänkt jättemycket på mig själv, vem jag är och vem jag vill vara. Och lärt känna mig själv. Jag ordnade ett nytt jobb. Fick nya vänner. Blev kär i världens bästa kille. Fick pröva på mitt drömjobb. Nådde min målvikt. Träffade en sjukgymnast som gjort hela vardagen enklare. Började planera min framtid. 

Och det känns som början av en ny tid i mitt liv på något sätt. Därför har jag bestämt mig för att avsluta några kapitel i livet för att kunna påbörja nya. Just nu känns min blogg som ett kapitel jag är redo att avsluta - här har jag gråtit ut, vart filosofisk och djup, räknat kalorier, klagat på livets bekymmer och inte minst berättat om de mest vardagliga ting. Det mesta skäms jag ihjäl över av att läsa haha... Men om jag känner mig själv rätt kommer jag vilja dela med mig av livet igen lagom till årsskiftet. Och då hoppas jag vi ses igen! Tills dess kan ni följa mig på facebook och på instagram (carolinelonn). 

Stay cool, njut av livet och ta hand om varandra,
yours truly, 
Caroline.

SÄKRARE ÄN NÅGONSIN

Hej hjärtegryn! Här sitter jag med ett inställsamt leende i en ful skjorta. Men så är det ibland. Hur mår ni i höstmörkret? Själv börjar min förkylning bli något slags allmäntillstånd. Nu har det gått två månader sedan jag ens kunde svälja min mat utan att få ont, sova en hel natt utan att vakna och ha svårt att andas eller gå en vanlig promenad utan att bli sängliggande. Som en följd av detta har jag känt mig lite ensam och blivit lite tjockare eftersom jag inte kan träna. Härligt! 

Trots detta tråkiga känner jag att jag befinner mig i en himla rolig fas i livet just nu. Halva praktikperioden som skolkurator har gått och jag funderar hela hela tiden på vart jag vill se mig själv jobba om ett år när jag själv är färdig socionom. När en elev ritade på vår tavla i kuratorsrummet för en tid sedan kunde jag inte låta bli att skratta. Bilderna föreställer: fröken, regn och KF från Biggest Loser som har eksem längs mitten av magen. Och där satt jag och kände mig säkrare än jag någonsin gjort på att det är barn jag ska jobba med.