Jag är äntligen på väg. Till familjen. Till tacotisdag, wii-spel, lekplatser, mammas köttfärslimpa, pappas elgrill, maddes bästa skratt, fartfyllda annadagar. Anna ringde imorse för att skrika i luren att "Nu är det bara 9 timmar och 50 minuter tills vi ses!" och jag som stod på jobbet och städade av personaltoan tyckte det hon skrek i mitt öra lät så himla overkligt. Men snart är jag framme och kvällen är i sedvanlig ordning planerad in i minsta detalj: först ska familjen äta tacos, sedan fika och efter det ska det öppnas presenter. För att avsluta kvällen ska Anna sjunga en låt hon skrivit till mig som heter "Tro, hopp & kärlek"... Haha kan livet bli finare än såhär? Jag smälter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar