Jag är rädd. Imorgon kommer pappa. Han stannar en hel vecka. Jag blir lite trött av tanken. Jag älskar min gulliga pappabjörn men jag tror aldrig jag levt med honom en hel vecka, någonsin? Kanske när jag var typ tre år gammal. Men inte i min lilla Göteborgs-etta. My God. Om du läser detta Gud: Få far att sluta snarka och låt mig överleva veckan.
Samtidigt som pappa är här ska jag jobba på läger. Ni vet, med barnen som jag brukar vara med varannan lördag annars? Jag brukar vara spyfärdig av trötthet efter att ha varit där två lördagar i månaden - nu ska jag vara där dubbla tiden, på en vecka! Fyra dagar i sträck på läger. Med pigga sommarlovsbarn. Alltså fader Gud, läser du eller inte???!
Tack och lov har min finkorv lovat mig en middag och övernattning mitt i veckan som avbrott. Känner redan nu att det kommer behövas. Så hörrni: korvlovers. Bespara mig en tanke denna vecka. Får ni lite energi över: sänd den till mig själsligt. Jag lovar, kommer känna när ni gör det. Bloggar jag dåligt har jag säkert dött. I så fall: jag älskar er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar