JAG HATAR MIN NYA GRANNE.

Fan vad trött jag blir. Vad trött jag ÄR. Det har flyttat in en familj i dörren bredvid min. Förut bodde det en rörelsehindrad dam där som man varken såg eller hörde på ett års tid, henne gillade jag. Den här familjen hör jag varje dag, varenda morgonjävel. Jag bor i en liten etta och min säng löper liksom längs med trapphuset. Så jag hör allt som försiggår, vad alla pratar om osv från min sänghalm. Oturligt för mig har den nya pappan next door som hobby att liksom hoppa upp vartannat steg i trappan när han ska ta sig upp, samtidigt som han håller i sin stora nyckelknippa. Så det liksom dundrar, rasslar väldigt högt. Och han gillar att göra detta väldigt tidigt...

Vaknade i sedvanlig ordning vid sju av att grannpappan hoppar upp för trappen med sin nyckelknippa. Får ur mig ett ljud, en blandning av ett stön och ett trött morgonvrål samtidigt som jag skriker "men faaaaaan" och rullar ur sängen. Tvingar ut mig själv på en morgonpromenad innan jobbet men är trött och förbannad hela vägen. Nu är jag nyduschad, stressad och trött. Men tack grannkuk för att du fick mig att träna lite. Nästa gång du har sovmorgon ska jag få DIG ATT TRÄNA LITE.