Här sitter man, i soffan, ensam och övergiven. Dagens hjälte på jobbet men ändå får man ingen uppskattning. Alla mina vänner är "bortresta" och ingen vill träffa mig. Är jag inte värd att resa långt för va? Är det inte värt lite slit för att få komma hem till min uppvärmda soffa? Nä tydligen inte, bajskorvar.
Har haft ännu en journatt på jobbet och spenderat 24 timmar i sträck där. Åkte hem vid lunch idag och preciiiiis när jag somnat i min egna säng ringer det från jobbet. Det hade hänt en liten olycka och som den HJÄLTE jag är SPRINGER jag till spårvagnen och åker tillbaka dit för att hjälpa till. Vad gör en 25:e timme liksom. Kände att jag var VÄRD lite vin och sällskap idag men allt är stängt och ingen vill vara med mig och ja på den vägen äre................
hahah aw! jag skulle va med dig, om jag kunde, lovar :) hihihi. ska du till linkan nåt i sommar?!
SvaraRadera