och så är tiden för någon bara slut..

min farmor har med åren blivit dement.
jag vet inte om alla ser det, då hon alltid varit barnslig och virrig.
men jag ser det verkligen, alla beteenden känns så himla bekanta på något sätt.
hur ont om pengar min farmor än haft det, hur mycket många i familjen än har föraktat henne och hur dåligt hon än har mått har hon alltid varit mån om att visa hur mycket hon bryr sig om oss barn. födelsedagar och högtider har alltid varit det viktigaste i hennes liv, något hon verkligen längtat till.
mamma kom just in till mig och berättade hur farmor ska sitta hemma ensam på julafton.
hur bestämt hon hade förklarat att hon minsann inte skulle lida av att sitta ensam framför tv:n, att hon kände sig för gammal och sjuk för att orka träffa oss alla. det hemska är väl att vi faktiskt pratat om att alla ska vara extra vänliga i år, då detta kanske är sista julen hon firar med oss.
och så blir det ingenting.
min familj tycker det är skönt.
jag skulle bara vilja skjuta huvudet av någon.