en till himmel

okej, så jag lovade att följa med mina vänner och se new moon igår.
personligen tyckte jag att den var ganska värdelös, och jag skrattade väl mest igenom mig halva filmen. det trevliga var kanske att när en riktigt bra låt kom (hearing damage) och jag tänkte "jaha, hur fan kan man ha missat det här?" att jag sedan kom hem för att upptäcka att det faktiskt var thom yorke! ganska förvånade att jag ändå haft bilden från The Eraser på mina väggar, utan att ens förstå att det var han. ja, där kände jag mig lite dum kanske. men det var ändå ett fint ögonblick. sen är det ju alltid lite snoppigt när det blir hysteri kring sådana små band man i alla fall inte trodde var så kända. men så är det ju alltid!

jag är lite ledsen för att klockan inte passerat midnatt, och för att det är långt tills dess. vi har haft besök hela helgen, och jag tycker alltid det är jobbigt (kanske för att jag alltid blir den nonchalanta och sura i familjen, jämt) ja, jag vet inte. jag antar att jag bara vill vara ifred för att jag behöver det, det behöver faktiskt inte betyda någonting annat. sen att någon annan är där när man ska äta, när man ska sova.. nej, jag har aldrig gillat det riktigt. eller som pappa sa "jadu, du som stör dig så mycket på alla.. du kommer säkert sluta som en arg tant ute i skogen med sextio katter" ptja, pappa. man kan ju alltid hoppas!