jag har ett hål i mitt huvud.
ett söndertjatat jävla hål.
i helgen gör jag ingenting,
jag skulle lika väl kunna jobba?
likvärdigt i tråkighet.
och jag tror faktiskt att jag tynar bort
om jag inte får flytta snart?
fast jag undrar lite,
om ensamheten kommer äta upp mig,
tjugofem mil bort, ett år framåt.
för jag hoppas verkligen innerligt.
vilket jävla krav egentligen?
(partydag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar