en till himmel

innan jag gick till jobbet imorse bestämde jag mig.
allt som var jobbigt igår skulle jag hantera som en utmaning,
och helt otroligt nog hade jag en underbart givande dag.
jag måste faktiskt säga att jag fick så otroligt mycket tillbaka.

det lustiga är hur jag fascineras av hur mycket alla klarar av,
men samtidigt är det nog det som är värst.
att jag verkligen ser den där förtvivlade unga kvinnan
i en gammal människas kropp,
och jag känner verkligen hur hon stirrar rakt igenom mig och ber om hjälp.

jag är inte van vid att ha det såhär, det är helt nytt.
nya intryck hela tiden.
jag visste väl att jag skulle hamna här tillslut,
men man tänker aldrig så långt riktigt.
du måste förstå att jag är van vid att klara mig själv,
precis som du. jag känner mig så dålig.

och där lossnade bara allting.
och för första gången, någonsin, på riktigt så tog jag faktiskt åt mig.
kopplade på alla riktiga känslor. så det är såhär det känns?
jag kan inte riktigt beskriva det för er,
men det betydde så jävla mycket för mig på något sätt.
som om någonting plötsligt slog mig.
ja, jag längtar faktiskt lite tills imorgon.