Ni vet när någon frågar "hur är läget?" och så känns det som världens svåraste fråga att besvara för att hela hjärnan har frusit till is? Man liksom får känna efter ända ut i fingertopparna hur man egentligen mår för att kunna svara så ärligt som möjligt. Ändå vet man inte. Lite så har jag känt sedan jag började min praktik: är jag glad, ledsen, besviken, arg, trött - eller alltihopa samtidigt?
Jag är tyvärr en riktig känslomänniska som analyserar mig själv in i minsta detalj, en förbannat störande ovana. Typ lika störig som att jag är 20 år gammal och fortfarande biter på naglarna. Mina analyser av mig själv kommer nästan alltid fram till jättetråkiga slutsatser som nu: mitt huvud mår konstigt för att min kropp mår konstigt. Mina matvanor, motionsvanor och sovvanor förändrades väldigt drastiskt i samband med att praktiken började så NU känner jag mig som ett cp och måste ta tag i detta! Så jag äter nyttig mat och försöker finna mig själv i detta förvirrade socionomträsk jag trampar runt i - tills vidare får ni väl läsa nån annan jävla blogg... Förslagsvis DEN HÄR som också handlar om en förvirrad själ som bloggar om keso.
Kämpa på Casto! Det är jobbigt när allt bara snurrar och snurrar! Hör av dig om du vill ha lite bosä-löve!!
SvaraRaderaKISSISE? Oj, hade inte varit där och snokat på ett tag nu. Kul att se att hon har det... bra? Du, kan för övrigt meddela att alexanders liv också är lite roller coaster. you're not alone in this.
SvaraRadera