Hej bloggen! Kan inte tvätta bort det fåniga flinet från mina läppar. Glanset i ögonen. Har inte frusit på flera dagar för att jag är så varm i magen. Smågräl bara blåser av mig. Har inte varit en körv som tyckt till om fåniga saker som egentligen inte spelar någon roll. Varför?
Jag är så lycklig. Av så många olika anledningar. Mest för att jag har så FANTASTISKA människor i min närhet. Jag är precis där jag vill vara i mitt liv nu. Jag känner det som att Gud sagt till någon att "Jamen fan, nu är det Carolines tur i livet ändå. Nu är det dags för henne att få leva". Och det gör jag verkligen. Jag minns inte när jag tidigare njutit så mycket av varenda sekund, av varenda dag.
Tack tack tack till alla mina fantastiska vänner. För att ni finns. För att ni står ut med mig. För att ni skrattar och gråter med mig. Vad som än händer i framtiden kan jag se tillbaka på denna tid i mitt liv och minnas hur härligt allt ändå kändes. Hur det nu känns. Och det är precis därför jag skriver nu. Jag älskar er och ni gör mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar