p: vad är det som är så jobbigt för dig?
c: att jag hela tiden är så förbannat frånvarande. jag kan ha roligt för att jag vet om att jag skrattar, men jag känner ingenting i kroppen. minns inte när jag har haft roligt. jag kan aldrig riktigt leva på den platsen jag befinner mig på, huvudet är alltid någon annanstans.
p: jag märker att du blir ledsen när du pratar om det.
c: ja, jag kan ju inte njuta av någonting. har inga minnen och de första tio åren av mitt liv finns ju inte längre. jag minns inte ens platser jag bott på, och det gör mig så himla ledsen. jag vill inte se tillbaka på mitt liv utan att ha en aning om vad det var för någonting.
p: hur är det att umgås och ha roligt med andra?
c: jag hatar att hela tiden vara någon jag inte är. jag vet inte om "kompis-caroline" eller "familje-caroline" eller "känslo-caroline" eller "känslokalla-caroline" är jag. jag vet ju inte ens vem jag är längre.
p: du, är det någon som vet vem hon är så är det ju du. jag känner dig nu - och du vet precis vem du är. glöm inte bort det, för du bara lurar dig själv.
jag vill nog inte bli arton år längre. jag kommer faktiskt att sakna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar