am i a part of the cure or am i a part of the disease?

idag kände jag mig inte så sjuk,
bara ibland.

och någonstans ska jag förlåta mig själv
för att jag är så jävla cynisk och avvisande,
när du försöker så himla hårt för att nå fram.
förlåt m, jag ska bättra mig. försöka.
ännu någonting att jobba på. suck.

ska försöka känna någon slags stolthet,
för kvällens alla ansträngningar.
mm, vad jag är bra. god natt.

stuck in reverse

har återhämtat sig efter en välbehövlig, lullig kväll i norrköping.
marschaller är uppenbarligen inte att leka med.

filmanalysen är mirakulöst nog inlämnad och klar,
jag blev i alla fall måttligt nöjd med den.
nu återstår internationella relationer. och psykiatri.
och jag försöker lova mig själv att bättra på närvaron,
ta handen ur arslet som jag brukar säga.

nu väntar jag bara på en remiss, energi och ett liv.

om jag hade haft ett liv utanför skolan,
då hade jag väl antagligen bloggat varje dag.

spyr på imorgon.
hoppas på en emeli till helgen.

puhuhu!
helt sjukt vad skolan tär på min kropp.
all stress gör mig extremt förvirrad, och jag är rädd att jag ska börja skolka, glömma bort och till slut rentav skita i saker. men får väl hitta energi från någon slags källa, lite kämparanda.

och jag har bestämt mig för att det mest korkade jag kan göra när jag fyller arton är att ta ett vikariat. all fokus måste verkligen hamna på skolan nu, kan inte lägga ner min energi på massa slitsamt arbete.

i rädsla för att jag helt ska glömma bort någonting, vilket jag gör, har jag skrivit en liten fin lista över skolarbeten som ska göras i veckan. det blev en hel dataskriven sida.

men pusseli, nu kör vi! jag tror den där planerade fikan i eftermiddag får vänta..

vem är man egentligen när man blundar?

ptja. jag vet inte riktigt hur jag mått idag,
på något sätt känns förvirringen och det växlande humöret
helt okej med tanke på att det faktiskt är höst. då är det okej att förändras.

jag somnade. hackade tänder. sprang på toaletten för alla kräkkänslor.
jobbig förmiddag i skolan med andra ord.
på något sätt lyckades jag väl sansa mig.
fick någon slags energi, trots ett deprimerande telefonsamtal.

projketarbetet gör sakta men säkert sina små framsteg,
och det här måste varit min mest eftermiddag på åratal.
det kanske det är såhär det känns, på riktigt. vad vet jag?
nu ska jag krypa ner i sängen med champagne-te och en ny bok.
natti.
(tänkte passa på att hälsa till herr ober som övergav oss för turklandet idag. tja)

nu råkar jag vara sjukt trött på alla som klagar.
jag har haft huvudvärk dagligen i flera år, varken mer eller mindre.
det kommer ju knappast gå över för att jag påpekar det varje dag.

och ångest och ångest råkar ju vara två helt skilda saker.
stress och stress. värk och värk.

jag vet inte om någon någonsin lyckats gnälla bort sin värk?
antagligen inte. men psst, håll tyst och gör det bästa av situationen.
för alla har sig själva att ta hand om, och lär knappast bry sig särskilt länge.

in your head

anstränger mig verkligen
och försöker febrilt lista ut
varför jag sitter uppe halva nätterna,
dödstrött - uttråkad.

antar att jag inte har någonting bättre för mig.
eller att jag rent av är lite dum i huvudet.

nu börjar för övrigt nervositeten verkligen bita tag i mig,
det är trots allt lite drygt en vecka kvar.
fan i helvete. vad kommer härnäst då?
skjut mig bara.

is it so hard to see?

suicide season,
autumn baby

hej.
jag hade typ världens bästa kväll igår. awesome.

åh

knullröv.
vad jag hatar folk som lägger sig i?
kan inte fatta att vi blev "påkomna"
haha, skit.

men imorgon ska bli så jävla bra!

jag försöker på något vis försöka lista ut hur jag mår egentligen,
för allting är ju faktiskt skit
- men jag börjar verkligen känna att allt kommer lösa sig.
och visst att jag är grymt skoltrött,
och att det finns en hel del saker jag oroar mig för just nu.

men tillvaron känns samtidigt rätt behaglig,
jag vet inte riktigt vad det beror på.
kanske inte behöver vara så jävla logiskt heller,
och jag tänker inte föreställa mig att allt är så kasst.
jag känner ändå att jag har en framtid,
världens finaste vänner och egentligen går ju inget så dåligt.
jag ska försöka leva lite nu.

efter allt jag kämpat för, tycker jag fan jag förtjänar det.
ja, nu lever vi lite.

obstacle

panikångest.

åkte lite spontant till emeli mitt i natten, vi var ghetto på stan vid midnatt, blev fotograferade av turister och grejer, det ni.
natten bjöd på världens sämsta film med världens bästa sällskap,
det tycker vi om.

pasta och studerande stod på schemat för idag, och eftersom jag redan ätit upp all pasta, och läxorna ska vara klara imorgon finns det väl inte
mycket fler ursäkter till att skjuta upp på pluggandet.


skit.

where does the good go?

idag var jag rädd, hemskt rädd.
jag vet inte riktigt hur jag faktiskt lyckades.
men jag är väldigt tacksam
och sofie är den finaste som finns.

jag är frisk nu, förresten.

pzz, friska tjejen.
har laddat upp med champange/jordgubbs-te,
samt massvis med filmer.
paketet från ginza tröstar lite.

fler frånvarotimmar från skolan
och ännu en heldag i sängen ensam vid datorn.

hurra.

åh.

min dator är hemkommen.
det älskar jag.
hela kroppen skriker att jag börjar bli sjuk.
det avskyr jag.
stressen och dess trogne följeslagare smyger sig på.
det tär på mig.