jag försöker på något vis försöka lista ut hur jag mår egentligen,
för allting är ju faktiskt skit
- men jag börjar verkligen känna att allt kommer lösa sig.
och visst att jag är grymt skoltrött,
och att det finns en hel del saker jag oroar mig för just nu.
men tillvaron känns samtidigt rätt behaglig,
jag vet inte riktigt vad det beror på.
kanske inte behöver vara så jävla logiskt heller,
och jag tänker inte föreställa mig att allt är så kasst.
jag känner ändå att jag har en framtid,
världens finaste vänner och egentligen går ju inget så dåligt.
jag ska försöka leva lite nu.
efter allt jag kämpat för, tycker jag fan jag förtjänar det.
ja, nu lever vi lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar