vem är man egentligen när man blundar?

ptja. jag vet inte riktigt hur jag mått idag,
på något sätt känns förvirringen och det växlande humöret
helt okej med tanke på att det faktiskt är höst. då är det okej att förändras.

jag somnade. hackade tänder. sprang på toaletten för alla kräkkänslor.
jobbig förmiddag i skolan med andra ord.
på något sätt lyckades jag väl sansa mig.
fick någon slags energi, trots ett deprimerande telefonsamtal.

projketarbetet gör sakta men säkert sina små framsteg,
och det här måste varit min mest eftermiddag på åratal.
det kanske det är såhär det känns, på riktigt. vad vet jag?
nu ska jag krypa ner i sängen med champagne-te och en ny bok.
natti.
(tänkte passa på att hälsa till herr ober som övergav oss för turklandet idag. tja)