Hej hjärtegryn! Här sitter jag med ett inställsamt leende i en ful skjorta. Men så är det ibland. Hur mår ni i höstmörkret? Själv börjar min förkylning bli något slags allmäntillstånd. Nu har det gått två månader sedan jag ens kunde svälja min mat utan att få ont, sova en hel natt utan att vakna och ha svårt att andas eller gå en vanlig promenad utan att bli sängliggande. Som en följd av detta har jag känt mig lite ensam och blivit lite tjockare eftersom jag inte kan träna. Härligt!
Trots detta tråkiga känner jag att jag befinner mig i en himla rolig fas i livet just nu. Halva praktikperioden som skolkurator har gått och jag funderar hela hela tiden på vart jag vill se mig själv jobba om ett år när jag själv är färdig socionom. När en elev ritade på vår tavla i kuratorsrummet för en tid sedan kunde jag inte låta bli att skratta. Bilderna föreställer: fröken, regn och KF från Biggest Loser som har eksem längs mitten av magen. Och där satt jag och kände mig säkrare än jag någonsin gjort på att det är barn jag ska jobba med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar