en till himmel

åker tåg. utanför skövde glömde jag bort att andas och blev så rädd när jag upptäckte det så att jag fick hicka. förbannat störande. har ärligt talat ingen större lust att åka till linköping IGEN, hatar att vara där. enda som är bra med att åka dit är att min familj bor där (och lintu, unni, david) och jag inser alltid hur mycket jag älskar göteborg när jag är där. bitter är jag. ja. ingen hör av sig och på vagnen till centralen klämdes jag mellan dörrarna och fick ropa på hjälp. till råga på det kom en bitterkärring som var TVUNGEN att sitta bredvid mig och PUTTADE bort mina väskor. jävla hora. jääävla jääävla hora ville jag skrika. (eventuellt horkärring).