min bror var här igår och det var härligt. rökte, åt pizza och pratade. degade tillsammans. idag åkte han till sin bästa kompis på andra sidan stan och jag på helkroppsmassage. sen utbildning med jobbet som var sketabra.
på spårvagnen idag såg jag en familj, inklusive mormor och morfar. flickan i familjen verkade autistisk och var väldigt obekväm i att sätta sig bredvid någon i familjen. de tjatade lite på henne att sätta sig ner men fick ingen kontakt. hon stod precis i dörren på spårvagnen så hon var i vägen hela tiden. blev stressad. efter en stund sätter hon sig bredvid morfar. han skiner upp hela han och ler så himla fint mot mormor som sitter bredvid mig. som att det var första gången flickan vågade. gud vad glad han var. ja, då fällde jag faktiskt en liten tår under mina solglasögon. ibland gäller det att se det fina i vardagen! ja jag grät faktiskt där bredvid mormor. för jag visste lite hur han kände. livet är vackert, hör ni det? puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar