klockan är halv ett och tanken på sömn har inte ens slagit mig.
har fått ihop ungefär sju sidor på historian bara de senaste timmarna ikväll, och känner mig ganska nöjd. kan dock inte förneka att jag har bitit bort alla spår av naglar jag hade i början av dagen. men nej, jag kan inte vara olycklig över att historian faktiskt inte hinner bli färdig inatt. den befriande känslan av att den välbekanta ångesten och stressen inte ligger och gnager i bakhuvudet förtjänar bättre än en nedbruten tjej. för det är jag ju faktiskt inte längre. och fuck you - för det känns så jävla bra.
kanske är det känslan av att jag vet att jag verkligen förtjänar det här, och faktiskt kan säga det också, som värmer mest?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar