seriöst.
min vardag skildras verkligen av ångest och skam.
och trötthet. jag känner ingenting annat.
det finns inte längre. och jag är fortfarande så okontrollerbart frånvarande.
och den där kontrollen behöver jag verkligen.
för den påverkar och styr mitt liv så förbannat mycket.
jag har bara cyklat en halvmil idag. cyklat!
sen sovit och ätit.
känner mig som ett jävla hus.
och skulden är verkligen ett faktum.
jag som alltid sagt att man skapar sitt eget liv.
ibland har man ju så jävla fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar