det är helt sjukt hur vissa saker inte slutar att förvåna.
såg en stört bra film idag, eller ja, ett avsnitt från tv närmare bestämt.
blev grymt förbannad på hur värdelöst vissa tvingas leva, här.
som i grannlandet. det är omöjligt att ens få tillgång till psykiatrisk vård om du inte begått ett våldsbrott. jag tänkte på det länge. hur fan kan det ens vara möjligt? helt ofattbart vad folk fick lida för det.
vad beträffar mig själv har det varit en vecka med insikt.
ångestfylld skoldag, men jag har verkligen lärt mig. till en viss grad har jag nog alltid kunnat. har jävligt svårt att tro att det noterades, det är ju trots allt så jag vill ha det.
men jag kan inte påstå att jag är rädd för ett återfall till vintern,
dock ska jag gå minst sju kilometer imorgon, förhoppningsvis en liten tillfredsställelse. eller glädje, vet inte. ibland längtar jag bara till eran verklighet. trånar, försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar