från det kalla, tysta landet
jag stampar torkarbladens rytm
och jag minns ingenting som hände
men jag kallsvettas ändå
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna.
finaste finaste. hur ska jag någonsin tröttna?
och nu har jag för övrigt fått regler i mitt liv,
eftersom jag enligt experter faktiskt skulle vara
en bättre person utan stress och ångest.
jag är skeptisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar