med risk för att låta som en fjortisbloggare

måste jag ändå bekänna att jag kommit att älska anna anka.
ni måste ändå hålla med om att det är helt underbart med någon som skiljer sig från mängden, har en åsikt i ämnen vi svenskar ofta klassar som riktigt känsliga, och vågar stå för det?

men det är så synd när fokusen hamnar på fel plats,
huvudsaken är kanske inte vad folk tycker, utan att folk tycker.
jag har alltid föraktat människor som inte kan stå för sina åsikter,
och i ett land som detta är det ju faktiskt förbjudet att tycka till om rätt många saker.

nej, prisa hollywoodfruarna.