mitt huvud har börjat kväva all tankeverksamhet, det lilla som finns kvar.
ännu en dag hemma i sängen, nu har jag börjat kräkas av huvudvärk.
och det är så fruktansvärt obehagligt, att någonting ens kan göra så ont så det bara forsar ur en, jag vågar ju inte röra mig.
min kära målsman fick sjukanmäla mig, och det oroade mig något att min mentor faktiskt förstår. att han märker det jag så länge strävat efter att hålla för mig själv, fast jag vet att det inte går. men han tröstade mig med att provet i onsdag hade gått bra, väldigt bra. att jag skulle vara stolt. och sluta pressa mig själv så himla mycket, för jag orkar ju uppenbarligen inte.
jag försöker. jag försöker ju faktiskt verkligen.
men att försöka är inte alltid försök nog, nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar